onsdag 19 september 2012

Hellre en fågel i skogen än 10 i buren


När man som liten trädde in på de snäva och hala trägångarna bland inhägnader och trånga burar, låg tankarna endast hos de söta mjuka djuren som fanns innanför gallerna. Hur fina de var och hur gärna man ville klappa dem, eller leka med dem.
Man hade inga funderingar över hur de kanske mådde, man hade inga bekymmer alls.
Man vande sig helt enkelt med att instängda djur var okej runt om i Sverige, i våra ögon var det naturligt.
Men med åren som kom, kom även kunskapen, och inställningarna började byta riktning åt det motsatta hållet.
Man hörde om under vilka förhållanden djuren levde, vilka förändringar det var för dem, att bo i en inhägnad, i förhållande till verkligheten. Man kan endast föreställa sig att leva på 10 kvadratmeter, jämfört med att ha en hel värld att röra sig på.
De flesta vetenskapsmän skulle säga att djur i fångenskap är en bra sak, för både studier och forskning, men är det verkligen bra för djuren, måste vi inte ta ställning till deras behov och deras beteenden.

Instängda djur upprör mig nu, de är underbara att observera, men jag kan nöja mig med att slå på Animal Planet eller Discovery Channel. Skulle inte det vara nog så finns det alltid djur i det fria. Att gå till en djurpark och beskåda ledsna instängda djur som endera vankar fram och tillbaka eller sitter stilla, är ingenting jämfört med verkligheten.
Djur har inget liv instängda, djur ska vara fria och leva precis som alla levande ting bör få göra, efter sina egna villkor.

Det finns väldigt mycket att argumentera om angående djur i fångenskap, hur vida det påverkar dem, dess framtida avhandling, och naturen. Jag kan bara argumentera för en sak, fria djur är lyckliga djur.

självständighet samt samhörighet


Vi har ganska nyligen läst boken ”Att tro på mister Pip” Av Lloyd Jones, eller rättare sagt så blev boken utläst för snart två veckor sedan, det är bara jag som inte satt fart att skriva om den.
(Inkluderar mina internet problem i förseningen)

I denna bok kan man finna massvis av intressanta teman; tro, hopp, intelligens, men jag fastnade för två andra teman, samhörighet och självständighet. Dessa två teman flätas samman under bokens gång, och blir beroende av varandra, för boken och författarens intentioner.

självständighet, i just detta fall inriktar vi oss på Matildas självständighet och hur hon utvecklar den. Under boken gång bryter hon sig mer och mer lös från sin moder, hon börjar ta egna initiativ och ser allvarligt på konsekvenser till problem som kan uppstå om hon går tillväga på olika sätt. Hon tar även mer och mer avstånd från sitt hem, den tropiska lilla byn Bougainville i Stilla havet, hon letar sig ut i världen, bort från allt hon vetat någonting om och allt hon förstått. Och någon annan stans kommer hon tillsist hamna. Men inte utan en annan viktigt faktor

samhörighet, utan gemenskap och närheten av människorna runt Matilda, skulle hon inte hamnat i situationen där hon kunnat ta egna viktiga beslut för sin personliga vinning. För det första så har vi Mr. Watts påverkan i historien, hans kunskap om världen utanför och hans val att förmedla det till barnen på ön är väldigt viktig i Matildas utveckling. Han ser även behovet att distrahera barnen från den atmosfär av brutalitet och rädsla som finns utanför byn. Genom boken ”Lysande Utsikter” som Mr. Watts läster för dem, kan Matilda dra sig bort från ön och leva som att hon befann sig någon annan stans. Hon får lära sig om kulturer, människor och om omvärlden, vilket hon kommer att behöva då hon sedan ska ut i den, efter att allt hon haft nära sig gått förlorat.

'Ett budskap som Jones förmedlar med boken'
För att klara sig i livet och komma fram till ett stadium där man kan stå på egna ben, behöver man som liten någon som kan stötta en och leda en genom svåra tider, eller snarare genom barndomen. Vi behöver någon som skyddar oss från ont och leder oss framåt med kunskap.