När man som liten trädde in på de snäva och hala trägångarna
bland inhägnader och trånga burar, låg tankarna endast hos de söta mjuka djuren
som fanns innanför gallerna. Hur fina de var och hur gärna man ville klappa
dem, eller leka med dem.
Man hade inga funderingar över hur de kanske mådde,
man hade inga bekymmer alls.
Man vande sig helt enkelt med att instängda djur var okej runt
om i Sverige, i våra ögon var det naturligt.
Men med åren som kom, kom även kunskapen, och inställningarna
började byta riktning åt det motsatta hållet.
Man hörde om under vilka förhållanden djuren levde, vilka
förändringar det var för dem, att bo i en inhägnad, i förhållande till
verkligheten. Man kan endast föreställa sig att leva på 10 kvadratmeter,
jämfört med att ha en hel värld att röra sig på.
De flesta vetenskapsmän skulle säga att djur i fångenskap är
en bra sak, för både studier och forskning, men är det verkligen bra för
djuren, måste vi inte ta ställning till deras behov och deras beteenden.
Instängda djur upprör mig nu, de är underbara att observera,
men jag kan nöja mig med att slå på Animal Planet eller Discovery Channel. Skulle
inte det vara nog så finns det alltid djur i det fria. Att gå till en djurpark
och beskåda ledsna instängda djur som endera vankar fram och tillbaka eller
sitter stilla, är ingenting jämfört med verkligheten.
Djur har inget liv instängda, djur ska vara fria och leva
precis som alla levande ting bör få göra, efter sina egna villkor.
Det finns väldigt mycket att argumentera om angående djur i
fångenskap, hur vida det påverkar dem, dess framtida avhandling, och naturen. Jag
kan bara argumentera för en sak, fria djur är lyckliga djur.